David Brax
@davidbrax.bsky.social
1.5K followers 970 following 11K posts
Utredare vid Göteborgs Universitet. Filosof, pappa, tvångsmässig hobbymusiker. https://on.soundcloud.com/5es4iWk3ygvq1qcY7
Posts Media Videos Starter Packs
davidbrax.bsky.social
När jag var rolig på Twitter
Reposted by David Brax
rajakorman.bsky.social
The Uncanny Valet
ndrew.bsky.social
our economy is currently being propped up by the promise of billions of fully autonomous robot butlers coming in a year or so
davidbrax.bsky.social
(Med det sagt skulle jag DÖ för att bli liknad vid Christina Hendricks. Får NOLL erkännande för allt mitt höftarbete).
davidbrax.bsky.social
Samma, när folk säger att jag liknar Dennis Franz.
davidbrax.bsky.social
Historiker som skriver om filosofi tar sig lika ofta vatten över huvudet som filosofer som skriver om historia, har jag lagt märke till.
davidbrax.bsky.social
Något av en besvikelse till slut. Argumentet hade fått plats på 7-8 sidor, resten är mest utfyllnad. Hans redogörelse för den effektiva altruismens tillkortakommanden är särskilt svag.
davidbrax.bsky.social
Började läsa den här igår. Utmärkt läsning om du känner att du inte skäms tillräckligt mycket redan för att du inte gör mer av ditt liv.
davidbrax.bsky.social
Brukade använda tomatpuré istället för ketchup bc I’m an undisputed gangsta.
davidbrax.bsky.social
Har ibland lagt märke hos mig själv till en tendens att locka fram folks bekännelser om svagheter och misslyckanden, som jag då kan stötta dem i. Det är inte helt oproblematiskt.
davidbrax.bsky.social
Undrar om de här människorna som inte kan glädjas för sin partners framgångar också är dåliga på att stötta vid motgångar? Jag gissar att det finns två grupper här: de som bara är dåliga partners överlag, och de som är bra på medlidande (även om detta beror på att de behöver känna sig behövda)
davidbrax.bsky.social
Jag ser rätt ofta det här, hur folk som fastnat i konfliktmönster och vanor och så många filter att de anbefaller tystnad i relationen plötsligt hittar ett sammanhang eller en person som påminner dem om allt de är kapabla till. Det ÄR ofta ett hot för relationen.
davidbrax.bsky.social
Ibland när jag träffar vänner funderar jag på att presentera dem med två kuvert, ett med framgångssagan, en med katastrofberättelsen. I stort sett samma material, lite olika organiserat och med lite annorlunda valens.
davidbrax.bsky.social
Sedan är det nog vanligt med obalans i relationer just angående sådana strategier, och att man har olika mycket att vinna/förlora på att ta tag i detta som ett problem (vilket förmodligen är varför så många män inte vill gå i terapi).
davidbrax.bsky.social
Jag antar att folk separerar (eller fortsätter att leva olyckligt tillsammans) när de inte kan glädjas för varandras skull eller står i vägen för varandra på något sätt. Det finns relationer där man hanterar risken för detta genom att helt enkelt inte prata om jobb.
davidbrax.bsky.social
Absolut, det handlar nog delvis om att man påminns om sina egna misslyckanden, delvis om rädsla för att bli lämnad.
davidbrax.bsky.social
Mitt intryck (jag var ett barn, särskilt första vändan) var att de båda uppfattade det som ett hot när den andra fick huvuddelen av sin bekräftelse utifrån och placerar sin energi , sin öppenhet och kreativitet där.
davidbrax.bsky.social
I sitt första utkast, ja. Men det var tydligen för CEREBRALT för f-ing VETENSKAPSRÅDETS tidning.
davidbrax.bsky.social
Jag minns en period när min mamma hade roligt på jobbet och fick åka på mycket resor, och hur det tärde på pappa. Sedan hade pappa en sådan period, vilket tärde på mamma och sedan skiljde de sig.
davidbrax.bsky.social
Min förra krönika hade en bit om att redaktören förmodligen skulle be mig skära bort bitar och jag motvilligt skulle gå med på det, trots att det skulle göra den sämre. Redaktören fick mig att skära bort den biten.
davidbrax.bsky.social
Detta är varför många män valt att låta sina relationer fokusera helt på fotboll, fiske, eller Warhammer 40,000.
davidbrax.bsky.social
Det lustiga med att skriva krönikor, som jag gjort några gånger och är fortsatt obekväm med, är att det känns lite förmätet att utmåla sin erfarenhet som allmängiltig men minst lika förmätet att utmåla den som unik.
davidbrax.bsky.social
Precis, så ja tänker att det är en diagnos som är något på spåren men som kräver större precision för plocka ut mer eller mindre toxiska variationer?
davidbrax.bsky.social
Att ständigt gå omkring med en internaliserat filter i huvudet baserat på väntade reaktioner från ens närstående antar jag är rätt vanligt? Och jag gissar att det sv naturliga skäl är vanligt att man inte är medveten om vilka filter övriga närstående har påslagna.
davidbrax.bsky.social
Känner också igen det mest från kvinnliga bekanta men så har jag också bara den typen av konversationer med kvinnliga bekanta.