Idag sa jag upp mig från jobbet. Jag har inget nytt jobb. Jag har jobbat där i åtta år. Jag är en helt vanligt människa. Jag dricker champagne för att fira det här. Jag är rädd. Jag är stark. Fan i helvete vad jag vågar. Och vad dum jag kanske är. Återstår att se. Skål.

Om filmen fått en svensk 80-tals titel:

Human Centipede - ”Med ändan i halsen”

Need for speed - ”Kör så det ryker!”

Saw - ”Farliga fällor”

Oppenheimer - ”Svampmoln Fyrkant”

Nä men jag kan väl presentera mig istället. Gillar: Tystnad. Vara i fred. Lugn och ro. Katter. Skogen. Ogillar: Folk. Telefonsamtal (skicka ett meddelande ditt jävla psyko). Möten. Det mesta egentligen.

Du då?

Söker efter konton att följa och så känns det som att alla känner varandra redan, typ ny på arbetsplatsen och man ba "heeej får jag va me på ett hörn och stå här och lyssna och inte säga nånting alls på ett jävligt awkward sätt och skratta osäkert åt insiderskämt?".

Ditched Facebook, interacted more on Instagram. Got a warning for "automated behavior". For 15 likes and 5 comments in a day. What the hell, Meta.

Slow Internet alltså, jag tror att det kan vara nästa stora grej. Ingen orkar med Meta längre, ingen orkar med X, ingen orkar med att vara ständigt tillgänglig och uppkopplad, ingen orkar med kvantitet över kvalitet, alla är less på reklam 24/7. Ni läste det här först, kom ihåg det!

Jag menar inte att vi ska stänga av internet och börja ringa till varandra på vevtelefonen eller, gud förbjude, prata med främlingar på bussen. Men vi publicerar saker i ett brus av reklam och miljontals andra röster samtidigt som vi helt tappar kontakten för den enda kontakt vi har är via some.

Paradoxen är denna: vi publicerar innehåll på sociala medier etc för att vi vill interagera med andra människor. Där skriker vi in i ett tomrum samtidigt som vi glömmer att interagera med människor på andra sätt. Ja, jag är medveten om ironin i att jag skriver det här på ett socialt medium.

Slow Internet. Could this be the next big movement? Personally, I'd LOVE IT. slowinternet.info