## Digital suveränitet på amerikanska villkor Efter månader av utredning kom den 5 december beskedet från Bryssel. EU:s första böter under Digital Services Act. 120 miljoner euro mot Elon Musks plattform X för tre konkreta transparensbrott. Först i frågan om vilseledande blå verifieringsmärken som vem som helst kan köpa för 115 kronor i månaden utan identitetskontroll. Därefter att X haft en annonsdatabas som saknar grundläggande information om vem som betalar för vilka budskap. Och slutligen att X valt att blockera tillgång för forskare som försöker granska plattformens systemrisker. Inget av detta handlar om censur. Inget av detta handlar om vilka åsikter som får eller inte får spridas. EU-kommissionens talesperson Thomas Regnier var tydlig i hans kommentar. “Dagens beslut har inget att göra med innehållsmoderering. Det handlar om transparensbestämmelser för medborgare här i Europeiska unionen.” Men ingenting av detta tycks bekomma ledande beslutsfattare i Washington. Samma dag som EU:s beslut kom, släppte Trump-administrationen sin nationella säkerhetsstrategi. Dokumentet varnar för Europas “civilisatoriska utplåning”. Det är ett sätt att uttrycka sig som tidigare associerats med extremhögerns konspirationsteorier om befolkningsutbyte. “Det är mer än troligt att inom några decennier som längst kommer vissa NATO-medlemmar att bli majoritets-icke-europeiska”, står det att läsa. Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt beskrev retoriken som “språk man annars bara hittar från några bisarra hjärnor i Kreml.” Inom loppet av några timmar från det att EU tilldelat bötern, gå gick USA:s utrikesminister Marco Rubio ut med ett uttalande. “EU-kommissionens böter på 140 miljoner dollar är inte bara ett angrepp på X, det är ett angrepp på alla amerikanska techplattformar och det amerikanska folket från utländska regeringar. Dagarna för att censurera amerikaner online är över.” Vicepresident JD Vance kallade böterna “en avgift för att vägra ägna sig åt censur.” FCC-ordföranden Brendan Carr menade att “Europa beskattar amerikaner för att subventionera en kontinent som hålls tillbaka av Europas egna kvävande regleringar.” Musk själv svarade med ett enda ord på beskedet, “Bullshit”, följt av uppmaningar att avskaffa EU helt. “EU borde upplösas och suveränitet återlämnas till enskilda länder”, skrev han till sina över 200 miljoner följare på just den plattform som böterna gäller. Dmitry Medvedev, Rysslands tidigare president och nuvarande vice ordförande i landets säkerhetsråd, svarade med ett enda ord. “Exactly.” Här finns en kognitiv dissonans som är värd att stanna vid. EU:s faktiska beslut handlar om att X säljer blå bockar utan att verifiera vem köparen är, vilket underlättar bedrägerier och identitetsstölder. Det handlar om att X:s annonsdatabas inte visar vem som betalar för politisk reklam, vilket omöjliggör granskning av dolda påverkanskampanjer. Det handlar om att X aktivt blockerar forskare från att studera hur plattformen påverkar samhället. Beslutet handlar helt och hållet om fråogr om transparens och konsumentskydd, och inte om åsiktskontroll. Men det narrativ som beslutsfattare i USA målar upp, det talar om censur, om angrepp på yttrandefrihet, om civilisatorisk dekadens. Det handlar om två helt olika beskrivningar av verkligheten som nästan inte överlappar varandra överhuvudtaget. Ändå är det den amerikanska berättelsen som sprids snabbast. Musks plattform är själva megafonen, och han har varje incitament att förmedla sin version. Tar man ett steg tillbaka och ser till hur den amerikanska berättelsen om EU och digitala plattformar har utvecklats, så ser man hur det som nu sker bara är en del i en större berättelse. I juli släppte republikanska ledamöter i House Judiciary Committee en 147-sidig rapport med titeln “The Foreign Censorship Threat”. Rapporten bygger på dokument erhållna genom stämning och hävdar att DSA är ett “censurverktyg” som “nästan uteslutande riktar sig mot politiskt konservativa.” State Department har instruerat amerikanska ambassader i Europa att “bygga opposition” mot DSA. Reuters rapporterar att Trump-administrationen överväger sanktioner mot EU-tjänstemän som tillämpar lagen. Men den kanske mest talande detaljen är hur snabbt också ryska röster förstärkte narrativet. Samma dag som böterna tillkännagavs twittrade Kirill Dmitriev, chef för Ryska direktinvesteringsfonden, att “EU:s ondskefulla censurmaskin och de orättvisa böterna mot X bevisar återigen Trump-administrationens varning om Europas brutala utsikt till civilisatorisk utplåning.” Kreml och Vita huset sjunger samma sång. Denna samstämmighet återspeglas även i en besvärande tystnad från USA när det gäller just Ryssland, som har haft X blockerat sedan mars 2022. Kina har blockerat plattformen sedan 2009. Inga arga tweets från Rubio. Inga hot om sanktioner. Ingen retorik om civilisatoriskt förfall. När en rysk domstol förra året dömde Google till böter på 20 decillioner dollar, ett tal med 34 nollor, mer än hela världens samlade BNP, för att YouTube blockerat Kreml-kontrollerade kanaler, förblev Washington tyst. Men när EU kräver transparens om vem som köper blå bockar för 115 kronor i månaden, då handlar det plötsligt om ett angrepp på den amerikanska civilisationen. Det som nu utspelar sig är inte en juridisk tvist om plattformsreglering. Det handlar om en strategisk och politisk kampanj där den amerikanska administrationen använder DSA-böterna som symbol för en bredare ideologisk konfrontation. Säkerhetsstrategin talar explicit om att “odla motstånd mot Europas nuvarande bana inom europeiska nationer” och noterar positivt “det växande inflytandet av patriotiska europeiska partier”. Det är en direkt hänvisning till de högerextrema, EU-kritiska rörelser som administrationen och även Elon Musk, som äger X, aktivt stödjer. Deputy Secretary of State Christopher Landau gjorde kopplingen mellan EU-reglering och militäralliansen explicit. “När dessa länder bär sina NATO-hattar insisterar de på att transatlantiskt samarbete är hörnstenen i vår gemensamma säkerhet”, skrev han på X. “Men när de bär sina EU-hattar driver de alla möjliga agendor som ofta är direkt fientliga mot amerikanska intressen.” Hans slutsats var inte subtil. “Det som är ännu värre är att USA befinner sig i en militär allians med just de länder som attackerar oss via EU.” Budskapet kan knappast missförstås. Antingen anpassar ni er techreglering, eller så ifrågasätter vi alliansen. För Sverige och EU handlar det som nu utspelar sig om suveränitet i den mest grundläggande meningen. Har vi rätt att reglera digitala plattformar som verkar på vår marknad? Får vi ställa transparenskrav på annonsering som riktas mot våra medborgare? Kan vi kräva att forskare får granska system som påverkar våra demokratier? Enligt Washington är svaret nu nej. Åtminstone om plattformen ägs av en amerikansk miljardär med nära band till presidenten. Handelminister Howard Lutnick har redan kopplat DSA till pågående förhandlingar om stål- och aluminiumtullar. Budskapet är tydligt. Anpassa er techreglering eller betala priset i handelsavtal. I kongressen diskuteras GRANITE Act, en lag som skulle ge amerikanska företag rätt att stämma EU för “censur” med skadestånd på minst 10 miljoner dollar eller tre gånger böterna, och även möjlighet att beslagta europeiska statstillgångar i amerikanska finansinstitut. Det vi bevittnar nu är någonting nytt. Det handlar inte om en handelstvist mellan partner som förhandlar, och det är inte heller frågan om en diplomatisk oenighet som kan lösas med kompromisser. Det vi nu ser är en presidentadministration som aktivt arbetar för att underminera en allierad som de anser vara på “civilisatoriskt fall.” En administration som ser europeisk plattformsreglering som ett existentiellt hot mot amerikanska intressen, och som har både viljan och verktygen att bekämpa den. Det amerikanska narrativet tycks nu spridas snabbare än det europeiska. Musks 200 miljoner följare nås inom sekunder. EU:s pressmeddelanden begravs i juridiska nyanser. Medier i hela västvärlden återger berättelsen om “censur” i första hand, och det är allt svårare att läsa om att böterna gäller verifieringsmärken och annonsdatabaser. Den som kontrollerar plattformarna på vilket berättelser färdas, och de som kontrollerar berättelsen, kontrollerar också i hög grad reaktionerna. För den som minns historien finns det något beklämmande bekant. Stormakter har alltid försökt diktera villkoren för mindre nationer. Men när stormakten är din allierade, när den använder samma retorik som din geopolitiska motståndare, när den aktivt stödjer krafter som vill upplösa din union, då krävs en omprövning av vad allianser egentligen betyder. En ytterligare fråga handlar om hur vi i EU behöver värdera risken att den opinionsbildning som äger rum i EU, idag sker på plattformar som är amerikanska och kinesiska. Hur väl skyddas demokratin när grundläggande digital infrastruktur är utanför den juridiska rådigheten? EU:s böter mot X är ett beslut som rör konsumentskydd. Reaktionen från Washington handlar inte på något sätt om det, utan istället om en ny verklighet där transatlantiska band inte längre kan tas för givna och där digital suveränitet nu också handlar om att värna grundläggande demokratiska förutsättningar i en digital tid. **Referenser** European Commission. (2025, 5 december). _Commission fines X €120 million under the Digital Services Act_. Digital Strategy. Rubio, M. [@SecRubio]. (2025, 5 december). “The European Commission’s $140 million fine isn’t just an attack on @X…” [Inlägg på X]. Vance, JD [@JDVance]. (2025, 4 december). “Rumors swirling that the EU commission will fine X hundreds of millions…” [Inlägg på X]. Bildt, C. [@carlbildt]. (2025, 5 december). “In saying that Europe faces ‘civilizational erasure’…” [Inlägg på X]. The White House. (2025, december). _National Security Strategy_. House Judiciary Committee Republicans. (2025, 25 juli). _The Foreign Censorship Threat: How the European Union’s Digital Services Act Compels Global Censorship and Infringes on American Free Speech_ . House Judiciary Committee. (2025, 25 juli). Pressmeddelande om rapporten. Reuters. (2025, 7 augusti). _Exclusive: Rubio orders US diplomats to launch lobbying blitz against Europe’s tech law_. TASS. (2025, 6 december). _Unjust fine on X confirms prospects for Europe’s ‘civilizational erasure’ — RDIF CEO_. Landau, C. [@DeputySecState]. (2025, 7 december). “When these countries wear their NATO hats…” [Inlägg på X]. CNBC. (2025, 6 december). _Senior US diplomat calls EU policies bad for trans-Atlantic partnership_. The Moscow Times. (2024, 29 oktober). _Russia Fines Google $2.5 Decillion Over YouTube Bans_. CBS News. (2022, 4 mars). _Russia blocks Facebook and Twitter access_. Medvedev, D. [@MedvedevRussiaE]. (2025, 6 december). “Exactly” [Svar på Musks inlägg om att avskaffa EU]. Byrne, P. (2025, 18 oktober). _The GRANITE Act: How Congress Can Strike Back Against Foreign Censors_. Byrne, P. (2025, 19 november). _The Full Text of the Wyoming GRANITE Act_. The Washington Post. (2025, 5 december). _Trump warns of European‘civilizational erasure’ in realigned national security strategy_. NPR. (2025, 5 december). _Trump ’s security strategy slams European allies and asserts U.S. power in the Americas_. CBS News. (2025, 5 december). _Trump administration National Security Strategy claims Europe facing “civilizational erasure” within 20 years_. TIME. (2025, 6 december). _Trump’s National Security Strategy Sparks European Backlash_. Atlantic Council. (2025, december). _Talking past each other: Why the US-EU dispute over‘free speech’ is set to escalate_. Euronews. (2025, 5 december). _European Commission hits Elon Musk’s social network X with €120 million fine_. Newsweek. (2025, 5 december). _Trump administration accuses Europe of“attack on all” Americans_. Fox Business. (2025, 6 december). _Musk, Trump admin shred $140M fine lodged by EU against X social media platform_. #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #EU #SocialMedia #Svenska #USA

Svarta havet: Drönarattack mot skuggflottan • Sociala medier: Ändrat flöde skapade mer hat • Jurtahus: Ovanlig syn i Sverige

## Nu är tiden för en ny digital offentlig infrastruktur – från plattformar till protokoll Tidigare idag var jag i SR P1 Förmiddag och pratade om hur vårt digitala opinionsbildningslandskap ser ut inför nästa års val. Jag slogs återigen av hur absurd situationen egentligen är. Vad det betyder att vi kommit att normalisera nyttjandet av amerikanska och kinesiska sociala medieplattformar som grundläggande fundament i vårt digitala opinionsbildningslandskap. Vi har gjort oss beroende av infrastruktur vi inte äger, med spelregler vi inte bestämmer över, och algoritmer som inte tjänar våra intressen utan någon annans. Det är som att hålla riksdagsdebatter på Gröna Lund, som jag sa i radioprogrammet. Eller att sätta bostadsrättsföreningens årsmöte på Liseberg. Absurt när man säger det högt, men ändå är det precis vad vi gör. Reka Tolnai från Centerpartiet beskrev träffsäkert hur politiken TikTokifierats. Hur budskapen ska passa in på några sekunder, med snabba klipp, under extrem konkurrens om uppmärksamhet i en algoritm styrd från Kina. Hur partiledare som Nooshi Dadgostar använder trendande ljud för att politikera innehåll som egentligen handlar om smink och läppglans. Hur statsminister Ulf Kristersson äntligen skaffat konto i oktober, sent men nödvändigt, för att det blivit “en hygienfaktor”. Och hur allt detta spiller över på andra arenor – till partiledardebatten i Agenda, till intervjuer, till hur politiken förs överallt. Allt ska kunna klippas till trettio sekunder. Allt ska kunna spridas. Problemet är inte att politiker använder nya kanaler. Problemet är att dessa kanaler inte är designade för demokrati. De är designade för att sälja annonser och för att underhålla. TikToks algoritm dikterar vad som visas härnäst, baserat på ett hemligt recept vars bevekelsegrunder vi inte kan veta. X, tidigare Twitter, har efter Elon Musks övertagande förvandlats till en plattform som systematiskt förstärker vissa röster och tystar andra, enfärsk forskning från Sky News visar hur mer än hälften av det politiska innehållet på plattformen kommer från extrema konton. Facebook och Instagram har slutat ta emot politiska annonser. Det digitala opinionsbildningslandskapet formas av kommersiella logiker, av auktoritära staters intressen, av enskilda miljardärers politiska agendor. Men det finns en annan väg. Eller faktiskt flera. För medan vi talar om TikTok och X som om de vore de enda alternativen, växer en helt annan digital värld fram. Den bygger inte på slutna plattformar utan på öppna protokoll. Den ägs inte av enskilda företag utan förvaltas av alla. Den styrs inte av hemliga algoritmer utan av transparenta val. Och den finns redan här, idag, redo att användas. Föreställ dig ett Sverige där Sveriges Radio publicerar sitt innehåll via ett öppet protokoll. Där du kan lyssna på P1 Förmiddag i din valda app. Kanske Mastodon, kanske BlueSky, kanske något annat. Där SVT Play integrerar med PeerTube så att deras program går att ta del av i samma federerade nätverk där du också följer din lokaltidning, din kommuns information, dina favoritbloggar. Där Dagens Nyheter, Expressen, Dagens ETC, Kvartal, Göteborgs-Posten och många andra medier publicerar sina texter mot samma protokoll, men naturligtvis med de betallösningar de behöver för att finansiera sitt journalistiska arbete. Föreställ dig att din kommun driver en egen instans i detta nätverk, där medborgardialog sker utan att vara beroende av Metas eller Googles nycker. Du kan ha föräldradialogen om skolan utan att behöva teckna avtal med Meta. Du kan hantera kommunikation i föreningslivet utan att vara tvungen att ha instagram eller WhatsApp. Där Arbetsförmedlingen kan dela viktig information direkt, där Försäkringskassan kan nås utan mellanhand. Där civilsamhällets organisationer; idrottsföreningar, studieförbund, fackföreningar, alla har sina platser i samma sammankopplade digitala samhällsväv. Din egen blogg på WordPress ansluts automatiskt. Allt prat om att “sprida budskap i sociala medier” skulle kunna ersättas av något nytt och väldigt annorlunda. Att publicera i en gemensam digital infrastruktur som ingen enskild aktör kontrollerar. Det är inte science fiction. Tekniken finns redan. ActivityPub heter protokollet, och det funkar ungefär som e-post . Många olika leverantörer, men alla kan kommunicera med varandra. Mastodon är en av plattformarna som bygger på det. Europeiska kommissionen driver redan sin egen server på detta protokoll. Svenska Wikimedia också. WordPress, som driver en fjärdedel av världens webbplatser, har integrerat stödet. PeerTube erbjuder videoplattform. PixelFed fungerar som Instagram. Friendica som Facebook. Alla kan prata med varandra, över gränserna. Alldeles häromdagen såg en ny tjänst dagens ljus på protokollet, Bonfire, en version av hur Facebook såg ut tidigare, i syfte att forma gemenskaper. Och ja, TikTok och X skulle fortfarande finnas kvar. De är digitala tivolin, som jag kallade dem i studion. Underhållningsmiljöer. Det är okej. Vi har både Liseberg och stadsbibliotek i Göteborg. Vi har både köpcentrum och torg. Olika platser för olika syften. Men skillnaden är att vi då skulle ha ett val. Ett verkligt val. Ett opinionsbildningslandskap med valfrihet, öppenhet, transparens. I ett sådant landskap skulle algoritmerna fungera annorlunda. På Mastodon ser du ett kronologiskt flöde av dem du följer. Inget förstärks för att det väcker starka känslor. När du gillar något så sprids det inte automatiskt vidare. Personen som skrev det ser bara att du tyckte om det. På BlueSky, den snabbväxande plattformen som bygger på AT-protokollet, kan du välja mellan olika “kuratorer” som sorterar ditt flöde på olika sätt. Du bestämmer själv vilken algoritm du vill använda. Ingen företagsledning i Kalifornien eller Peking styr vad du får se. Reka Tolnai sa i programmet att politiker måste vara där väljarna är. Det stämmer. Men frågan är hur vi kom till en situation där väljarna bara finns på platser ägda av främmande makter och kommersiella intressen. För trettio år sedan fanns medborgarna också på torg och i föreningslokaler, i studiecirklar och på bibliotek. Där finns de idag med. Platser som samhället själv äger och förvaltar. Det digitala samhället kan se likadant ut, eller dra lärdom av vår fysiska miljö, om vi väljer det. Det som behövs är politisk vilja och institutionellt mod. Att public service och övriga medier väljer att bidra till utvecklingen. Att kommuner och regioner ser möjligheten att äga sina digitala mötesplatser. Att politiska partier inser att oberoende inte bara gäller ekonomi utan också digital infrastruktur. Att vi gemensamt förstår att ett digitalt samhälle och demokrati i en digital tid förutsätter något något av oss. För fem år sedan ledde jag en statlig offentlig utredning just om det demokratiska samtalet i en digital tid. Sedan dess har vi sett hur rätt vi hade i vår analyser och bedömningar. Samtidigt har lösningarna blivit tydligare, tekniken mognat, erfarenheterna växt. Vi vet nu vad som behöver göras. Vi har verktygen. Det enda som fattas är beslutet att faktiskt göra det. Inför valet 2026 kommer politiker att fortsätta jaga virala klipp på TikTok. Journalister kommer att rapportera om vad som trendar på X. Det är mer eller mindre oundvikligt. Men parallellt med detta skulle något annat kunna växa fram. En digital infrastruktur värd namnet. Ett opinionsbildningslandskap där demokratin sätter villkoren, inte uppmärksamhetsekonomin. Där transparens och öppenhet är regel, inte undantag. Där invånare kan mötas i digitala rum som ingen kan stänga, där ingen kan ändra reglerna över en natt, där algoritmer tjänar samtalet istället för att manipulera det. Det skulle vara en värld där min blogg på carlheath.se automatiskt syns i samma flöde som SR:s nyheter, där du kan välja att följa både din lokaltidning och statliga myndigheters information utan att någon kan censurera, algoritmiskt dölja eller kommersiellt exploatera ditt engagemang. Där det finns rum för både lättviktigt och tungt, för både underhållning och upplysning, men där spelreglerna är våra egna. När jag lämnade studion tänkte jag på det Reka sa om att politiken måste vara tillgänglig, att färre och färre engagerar sig, att man nästan måste väva in politik i humor och trender för att nå fram. Det är sant, men det är också ett symptom på att vi byggt fel. Vi har anpassat demokratin till plattformarnas format istället för att bygga plattformar för demokratins behov. Det går att vända. Det krävs bara att vi som samhälle väljer att göra det. Att vi tar det obekväma steget bort från invanda mönster, mot något bättre. Tekniken finns. Viljan måste komma från oss alla. #demokrati #demokratiskaSamtalet #digitalResiliens #innovation #socialMedia #svenska

## Det torg som kunde bli – Varför nästa kapitel kanske tillhör medborgarna När Europeiska kommissionen beslutade att etablera sig i sociala medier gjorde den ett ovanligt val. Istället för att bara skapa ännu ett konto på en kommersiell plattform anlitade den Mastodon för att driva en egen server. Kommissionen äger nu sitt digitala utrymme på samma sätt som den äger sina byggnader. Ingen kan ta bort det. Ingen kan ändra reglerna över en natt. Innehållet tillhör institutionen, arkiverat och tillgängligt under dess egen kontroll. Så här har vi inte lärt oss tänka på sociala medier. Men vid konferensen Digital Frontlines, organiserad av Nato StratCom Center of Excellence i Riga, föreslog panelisterna som jag hade möjlighet att moderera, på temat decentraliserade nätverk, att det kanske är så vi borde tänka. Låt oss utforska vad som gör dessa plattformar så annorlunda. Felix Hlatky, CFO på Mastodon, gav den kanske tydligaste förklaringen. Tänk på e-post. Du kan använda Gmail, Outlook eller driva din egen e-postserver, men alla kan ändå kommunicera med alla andra. Det underliggande protokollet, det gemensamma språk som låter olika system prata med varandra, är det som spelar roll. Mastodon och liknande plattformar som Bluesky fungerar på samma sätt. De använder öppna protokoll, delade tekniska standarder som tillåter olika tjänster att samverka. Någon som använder Mastodon kan följa en fotograf på PixelFed, en Instagramliknande tjänst, eller titta på videor på PeerTube, ett YouTube alternativ, allt från ett enda flöde. Olika gränssnitt, olika operatörer, sömlös interaktion. Detta kallas federation, och det representerar en återgång till internets ursprungliga arkitektur. Före Facebook och Twitter byggdes webben på protokoll. E-post, world wide web, dessa var öppna standarder som vem som helst kunde använda för att bygga tjänster som fungerade tillsammans. Sociala medier bröt det mönstret genom vad som kallas plattformisering, där företag låser in användare i slutna silos för att maximera värde och eliminera konkurrens. Roel Roscam Abbing, doktorand i interaktionsdesign vid Malmö universitet, skisserade vad federation erbjuder, och som plattformar inte kan. För det första innebär äkta interoperabilitet att du kan flytta mellan tjänster utan att förlora dina kontakter. Om du var oense med förändringar hos en e-postleverantör kunde du byta samtidigt som du behöll din adressbok. Federerade sociala medier fungerar på samma sätt. För det andra blir styrning distribuerad snarare än centraliserad. I Mastodons nätverk med ungefär 11 000 servrar sätter varje operatör sina egna modereringsregler. Ett universitet kan driva en server för akademisk diskussion med strikta standarder. Ett konstkollektiv kan driva sin med andra prioriteringar. En kommun kan vara värd för en server för medborgardialog. Alla existerar i samma nätverk, men var och en fattar sina egna beslut. När operatörer är oense med en annan servers policyer kan de bryta kontakten. Detta hände exempelvis 2019 med Gab, en högerextrem plattform byggd på Mastodons öppna källkod. Det bredare nätverket valde att isolera Gab och förvandla det till en digital ö. Teknologin möjliggjorde kollektiv handling för att etablera gränser utan att kräva en central auktoritet. För det tredje, och kanske viktigast, återfår användarna kontroll över sin upplevelse. Mastodon visar inlägg kronologiskt, inte genom uppmärksamhetsmaximerande algoritmer. Ingen rekommendationsmotor lyfter fram inflammatoriskt innehåll för att det driver engagemang. Inga erbjudanden om annonsering ökar synlighet. Användare följer vad de väljer att följa och ser det i den ordning det publicerades. Hlatky beskrev detta som en medveten designfilosofi. Kommersiella plattformar optimerar för skärmtid eftersom det genererar intäkter. Federerade plattformar optimerar i stället för autonomi för användare. Resultatet är att upplevelsen för användare känns lugnare, mer mänskligt, ibland mindre spännande. Men det kanske är en del av poängen. Även om teknologin är okänd för de allra flesta, så har den kommit att utvecklas och mogna. Redan idag används på sätt som belyser dess potential. WordPress, som driver över 40 procent av alla webbplatser, lade nyligen till ett tillägg som gör att bloggar kan ansluta till det federerade nätverket. Det ger stora möjligheter. När en kommun publicerar ett meddelande på en WordPress-sida, eller andra content management system som nyttjar protokollet ActivityPub, kan det automatiskt visas i de sociala flödena hos medborgare som följer den kanalen. När någon kommenterar på Mastodon flödar den kommentaren tillbaka för att bli en del av det officiella arkivet på kommunens webbplats. Detta löser ett problem som demokratier kämpat med i ett decennium. Hur arkiverar du offentlig diskurs när den sker på kommersiella plattformar du inte kontrollerar? Sverige har arkiverat offentliga dokument sedan 1700 talet, men det senaste decenniet skapar luckor eftersom Facebook, LinkedIn, Instagram eller TikToks inlägg inte lätt bevaras i nationella arkiv. Federerade system gör arkivering strukturellt enkelt eftersom institutioner äger sin infrastruktur. Frågan om varför auktoritära aktörer anammar denna teknologi blir tydligare i detta sammanhang. Truth Social, Donald Trumps egen plattform, körs på Mastodons kod. Turkiets styrande parti driver ett liknande system. Dessa aktörer insåg en strategisk verklighet. Att äga sin kommunikationsinfrastruktur innebär att ingen kan kasta dig av plattformen dig, ingen kan ändra algoritmer mot dina intressen, och du kontrollerar algoritmen själv. Du sätter agendan. Men samma logik gäller, kanske till och med mer kraftfullt, för demokratiska institutioner. Europeiska kommissionen kan inte förbjudas från sin egen server. Tysklands federala regering, som också driver Mastodon infrastruktur, behöver inte oroa sig för algoritmändringar som påverkar räckvidden till medborgare. Små franska kommuner äger sina kommunikationskanaler på sätt som är omöjliga på kommersiella plattformar. Investeringen som krävs är blygsam. Hlatky noterade att att driva en stor institutionell server kostar några hundra euro i månaden. Mastodon själv byggdes med mindre än 3 miljoner euro i total investering, mestadels genom ett litet team av ingenjörer och omfattande frivilliga bidrag från öppen källkod gemenskapen. Hlatky föreslog att ungefär 10 miljoner euro i offentlig finansiering skulle kunna förfina mjukvaran för att matcha kommersiell finish, en bråkdel av vad regeringar spenderar på reklam i sociala medier idag. Suveränitetsdimensionen blir särskilt relevant i kontexten av kris eller krig. Om undervattenskablar skärs av, om kommersiella plattformar blir opålitliga eller fientliga, ger federerad infrastruktur under nationell kontroll kontinuitet för offentlig diskurs. Österrikes försvarsdepartement, noterade Felix Hlatky, kör redan 80 till 90 procent öppen källkod, efter att nyligen ha avvecklat Microsoft från försvarsmakten just på grund av suveränitetsfrågor. Den historiska parallellen är tänkvärd. För hundra år sedan ledde radions framväxt som kraftfull kommunikationsteknologi demokratiska samhällen till att skapa public service. BBC och liknande institutioner uppstod ur insikten att viss infrastruktur var för viktig för rent kommersiell kontroll, eller för att tillåtas vara verktyg för despoter. De tjänade demokratiska värden. Universell tillgång, redaktionellt oberoende. Dagens situation förutsätter liknande tänkande. När kommersiella sociala medier fragmenteras under tyngden av algoritmisk manipulation, AI-genererat innehåll och plattformsinstabilitet, så erbjuder federerade alternativ en väg framåt som överensstämmer med demokratiska principer. Inte som en ersättning för kommersiella plattformar, utan som avgörande och viktig digital offentlig infrastruktur vid sidan av dem. Hindren är verkliga men inte oöverstigliga. En trötthet inför hanteringen av sociala medier är tydlig bland offentliga institutioner, utmattade av ständiga plattformsskiften, moderering och försvårad dialog med plattformarna. Att prova något nytt känns betungande. Det är begripligt. Men tidiga användare rapporterar positiva erfarenheter. Dessa institutioner äger sin närvaro, kontrollerar sina arkiv och ansluter till medborgare på mer mänskliga villkor. Hur skulle utbredd adoption kunna se ut? Föreställ dig att universitet driver sina egna federerade servrar för akademisk diskurs, sammankopplade globalt men styrd lokalt. Det gör Sunet redan. Kommuner, regioner och myndigheter som står värd för medborgerliga sociala arenor som medborgare når, genom de gränssnitt och appar de själva föredrar. Nyhetsorganisationer som publicerar direkt till federerade nätverk, med kommentarer och diskussion som sker i utrymmen de kontrollerar snarare än på kommersiella plattformar. Teknologin möjliggör detta redan idag. WordPress-integration innebär att miljontals befintliga webbplatser kan bli en del av nätverket med en enkel installation av ett tillägg. Statliga innehållshanteringssystem kan få krav på sig inför upphandling lm att införliva federation, vilket skulle göra varje officiellt meddelande till ett socialt medieinlägg under institutionell kontroll. Skiftet förutsätter att vi ändrar hur vi tänker på sociala medier. Inte som destinationer vi besöker, plattformar vi ansluter till, utan som protokoll vi använder. Precis som vi inte tänker på oss själva som “på e-post” utan helt enkelt använder e-post för att kommunicera, kan federerade sociala medier bli infrastruktur vi knappt märker, som kopplar samman oss över tjänster vi väljer baserat på våra behov och värderingar. Roscam Abbing efterlyste mer forskning för att förstå denna dynamik bättre. Hlatky hoppades att fler institutioner, offentliga och privata, skulle utforska nätverket. Båda visionerna pekar mot samma framtid. Kommunikationsinfrastruktur som tjänar användare snarare än aktieägare, som möjliggör genuin dialog snarare än att tillverka engagemang, som demokratier kontrollerar snarare än bara använder. Teknologin existerar. Den används av miljontals personer. Frågan är om demokratier kommer att inse möjligheten framför dem. Inte att överge kommersiella plattformar helt, utan att bygga offentliga alternativ som bevarar digital suveränitet, stödjer möjlighet att arkivera, motstår algoritmisk manipulation och håller dörren öppen för den sortens internet vi trodde att vi byggde för trettio år sedan. Det offentliga torget som kunde bli tar redan form, en server i taget. Det som återstår är att demokratier gör anspråk på sin plats i det. #Demokrati #DemokratiskaSamtalet #DigitalResiliens #Innovation #SocialMedia #Svenska