Att jag har en emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag verkar så lugn och trygg. De tror inte ens på det. Tills de råkar ut för en eruption och då är de ibland inte mina vänner längre.

Jag hade mer ångest då. Rädslan för bomberna var så påtaglig, intensiv, en bomb kommer ju som en blixt, det är ju inte en långsammare process som klimathotet. Men samtidigt känner jag en starkare hopplöshet nu. Det är nåt som kräver mer ansträngning och ser inte ut som att man kommer anstränga sig.

Så kan man se det.

Det är inte så eländigt som det ser ut. En konstförening i trakten som vill att Eslöv ska ha en riktig konsthall.

Va, nä, aldrig tänkt på

synthhorbocken, ensamstående synthpappan, ångestsyntharen, modellsyntharen och synthsvinet (kul i sängen men ett riktigt svin i övrigt)

Det är som 90-talet igen sägs det. Stämmer det? Hade grupper med våldskapital direkta släktband till våra ministrar då också? Hade vi en migrationspolitik som understiger EU:s minimikrav? Försörjningskrav på över 33 000 i månaden? Ett institutionellt maskineri mot icke-vitas rättigheter?

Njut så mycket du bara kan!

Avis!

"Folket" är inte en homogen massa men ett samhälle bör dömas efter hur dess svagaste invånare har det. Dagens politiker saknar helt enkelt kompetens för det. Låt dem göra samhällsnyttigt prao på minimilön under minst ett år (med tillgångarna frysta) innan de kan jobba i riksdag och regering.