Vad hade de för att de inte tog det lästa på allvar och i stället använde sina dagar till sådant arbete de inte trodde på, höll sig med officiella åsikter de innerst inne visste var sken, spelade roller i samhällsspektakel de inte ens skrivit själva

Men problemet är olösligt endast så länge man talar om ”vi” och söker lösningen inom det kapitalistiska samhällets ram.

Problemet synes olösligt. Gå mot Förenta Staterna och frambringa ekonomisk kris i Sverige. Gå med Förenta Staterna och bidra till ökade krig. Därför tystnar realdebatten om Förenta Staterna. Därför blir tonen i spalterna allt gällare.

Men varje analys visar att Vietnam inte är ett isolerat krig och att själva grundvalarna för Förenta Staternas ekonomiska expansion utgörs av rustningar, krig och exploatering.

Poeten Myrdal
Urval av Jan Myrdals tidiga poesi

”Dock kanske man inte är så / mycket bättre än andra. / (Kan ju inte undgå att påverkas av det andliga klimatet.) / Men man blir väl med tiden, / med hårdheten, skickligheten och kunnandet. / Och då skall det, fan ta mig, / spelas upp en annan musik.”

Hon går ut genom dörren. Sedan vänder hon och kommer in i rummet igen. Står framför mig och ser mig i ögonen och suckar djupt. Jag får dåligt samvete. Jag klappar henne.
— Lilla flickan min, säger jag.

Nu sitter jag vid skrivbordet. Alla lampor är tända. Jag hör hunden komma. Hon springer genom gången. Hon kommer i dörren. Där stannar hon. Hon ser på mig. Så suckar hon.
— Ja, ja, säger jag. Spring och lek. Stör mig inte.

Det var den 1 december 1933 som Sveriges studenter i fritt val följde Nationella studentklubben och Nationalsocialistiska studentförbundet och straffade Pär Lagerkvist för att ha skrivit Bödeln med att inte ge honom Frödingsstipendiet.

Men bland de intellektuella och de
styrande och de högre ämbetsmännen fanns den kvar och tog stöd i Tyskland. Överheten och dess intellektuella var medlöpande. Inte folket.

Och jag vet att i denna tunga årstid kommer vi — eller rättare: våra efterlevande — att samlas för att dricka och äta och sjunga och dansa när alla bankdirektörer och varuhuschefer och förhyrda tomtar längesedan är så glömda att ingen ens vet var deras ben förmultnat.

För mig, liksom för Heine och Engels innebär den socialism det är förnuftigt att sträva efter såväl sockerärter åt alla som möjligheten för en och var att ibland i livet få uppleva lyckan av en sådan butelj mycket stort vin

Jag är överens. Inte för att jag druckit årgången — även om den nog fortfarande kunde leva — men det är ett stort vin som kan bli mycket stort.

Och om hur sådana den verkliga radikalismens sockerärter kan vara beskaffade berättade Friedrich Engels när han år 1868 på frågan vad lycka var för honom svarade:
— Chateau Margaux 1848!