Och när Lisa dammar på med högsta volym och alla register fullt utdragna på orgeln typ dör jag. Det blir en kamp det här.

Precis! Dosetten är räddningen i helgröran som pågår.

+1
Jag har mer eller mindre slutat lösa Connections på grund av de där extremt långsökta gåtorna. Okul.

Vändskumpa! Bra ord.
Sånt dricker jag också ikväll och firar ljusets återkomst med typ 20 släktingar och vänner.
Som sagt, man gör vad man kan för att stå ut.

Klok make.

Kolla in Alf Henrikssons samlade diktverk. Alltid mitt i prick, alltid (nästan) lite roliga, alltid lärda, kluriga och gärna i sonettform eller något i versmått som ingen jävel nånsin gett sig på förr men som han satte perfekt.

Och hur kommer det att sluta? Ungdomar som scatsjunger Charlie Parkersolon och lufttrummar som Max Roach helt ohämmat, på offentliga platser?

Det hade kunnat vara jag som skrivit det där, fast för 10 år sedan. Han kom ur sin isolering, började på folkhögskola, fick vänner, började bete sig som en vanlig ungdom. Nu studier, musik, vänner och relationer. Men de där åren hemma har ändå grävt ett hål i själen på olika sätt.

Precis vad jag också tänkte. Bildsköne Bengtssons entré genom garderobsdörren är ju väldigt igenkänningsbar.

Japp.

Det var skräckinjagande med kärnvapenhotet, men ångesten släppte något när stormakterna slutade kapprusta. Men klimathotet känns nästan värre. Det är så omfattande och verkar omöjligt att göra något åt.

Om skolans kompensatoriska uppdrag pratas det alldeles för lite nu för tiden.

Och bra att Alex Schulman lyfter det djupt odemokratiska i att barnen ska förlita sig på sina mer eller mindre pedagogiska föräldrar för att lyckas i skolan! Själv har jag i det närmaste dyskalkyli och tappade helt greppet om barnens matte redan när de gick i fjärde klass.