Ah, sant…hela systemet är knas på så vis..

Är övertygad om att det vore bra om fler körde med open peer review (där man som reviewer visar sitt namn samt att reviewer-rapporten publiceras tsm med artikeln). Färre nog villiga att sätta sitt namn offentligt på en dåligt gjord review.
Om rapporten också innehåller en COI statement vore bra

Definitivt. Visst är det också väldigt sällan det ställs formella krav på att redovisa COIs när man accepterar en inbjudan att reviewa? Då ligger det på forskaren själv att vara transparent.

Talade exempel från nyligen: Granskade artikel för tidskrift som är den högst rankade i sitt fält. Jag hade flera invändningar kring ffa metoderna men också slutsatserna, och landade i reject. Den andra granskaren hade endast 4 synpunkter, varav en löd: ”convert hyperlinks into references”. 😵‍💫

Förstår det! Är det inom ett specifikt fält lär man sig känna igen olika forskargrupper och vet vad de håller på med (fokus, typer av studier, kvalitet till viss del, etc). Men som journalist som ska ha koll på massa olika måste det vara supersvårt!

Såklart kan jag inte prata för alla high IF. Har ju långt ifrån haft att göra med alla sådana.. Men so far märker jag ingen tydlig korrelation mellan högre IF och bättre reviews..

Gäller även high IF tidskrifter. Det är ett lotteri. Riktigt vassa reviewers varvas med icke-kommentarer där fokus är på att be författarna citera ens egna studier, osv.

Peer-review är tyvärr ingen indikator för kvalitet. Snarare regel än undantag som reviewer att själv se flera stora uppenbara brister med en studie, och sen läsa att andra reviewers tkr allt är klockrent och pekar på saker som ”här saknas en punkt”.

Can we issue an expression of concern for nutrition research?

Haha tack! Blev lite ketchupeffekt nu, allt accepterat på kort tid, var lite segt innan dess..!😁

Finns även en på ämnet relevant review: jamanetwork.com/journals/jam...

@ahlqvistviktor.bsky.social säkert ännu bättre koll på litteraturen. Jag är rookie ;) Men som du säkert vet pågår ett RU om ADHD

Kom 2 studier nyligen som kan vara intressanta: pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40582276/ och jamanetwork.com/journals/jam...: Ökade diagnoser ej följt av motsvarande ökning av symptom. Och med ökad förskrivning har associationer med hälsoutfall försvagas (fler med mildare symptom som får läkemedel?)

Nog måste keps bakåfram knipa första platsen? Detta otyg måste bort. Helst igår.

3) Konventionell design och unobserved confounding.

Ett ökat antal studier visar hur unobserved confounding är ett problem i dessa studier. Därmed förvånande, och problematiskt, att författarna inte ens erkänner dessa faktorer (se DAG i supplementet). Nämnda biasgraderingen därmed i underkant.

2) Tidsvarierande confounding.

Fundamentalt att hantera i studier som använder upprepade mätningar av exponering. Inom fältet har det hittills använts för lite. Det visste vi redan sedan tidigare meta-analyser (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34480556/) och det förefaller alltså fortfarande vara fallet.

1) Studiekvalitet och risk för bias.

Av 83 inkluderade studier bedömdes en tredjedel ha hög risk för bias/vara av låg kvalitet.

Den främsta källan till risk för bias var att extremt få studier (endast fyra) använde de mest lämpade metoderna för att kontrollera för tidsvarierande confounding.