Jag har skrivit det förut, men som ni vet har jag noll problem med att upprepa mig: Nuvarande läroplan med tillhörande bedömningsstruktur är djupt färgad av liberalt tankegods, vilket bland annat bygger på tanken att människan, i det här fallet barn, är rationella varelser som agerar således.

Konstanta bedömningar och orimliga prestationskrav gör vuxna människor sjuka, HUR kan man då tro att resultatet skulle vara ett annat när det gäller barn?
Det är helt vansinnigt att den borgerliga pennalismen och sorteringsglädjen fått fritt spelrum kring det viktigaste och känsligaste vi har.

När du tar ett bostadslån blir din primära politiska institution riksbanken, inte riksdagen.

lmao "arbetarklassen behöver en kulturell definition för alla ensamma män"

Haha arbetet har som slogan: "Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik."
Det verkar inte som om arbetslivet har någon chans ifall dess uppbackare är en så här feg tidning.

Vad nu det betyder, eftersom författaren är för feg att säga det rakt ut.
Det här är en definition som är ute efter att splittra arbetarklassen. Du är en arbetare utifrån din roll i ekonomin. Det spelar ingen roll vad du tycker, vilka kläder du bär eller vilket fack(om något) du är med i.

Så klart vill författaren inte göra arbetet och definiera vad arbetarklassen är för något, men implicit så är arbetarklassen en grupp som arbetar fysiskt med kroppen, bär blåställ, är med i LO, till vänster i ekonomisk och "traditionella i frågor om kön, kultur och minoriteter."

Det går knappt att säga att texten har en riktig poäng, eftersom den är så verklighetsfrånvänd. Men det jag tycker är sorgligt (för jag bryr mig egentligen inte om Arbetet) är att den uttrycker en så bakåtsträvande syn på arbetarklassen och vilka som kan ingå i den.

Vi måste prata mer i allmänhet om hur lite av värde som sägs i våra offentliga institutioners kommunikation. Krishantering har blivit synonymt med att säga att man inte uttalar sig i enskilda ärenden. När detta rör frågor som angränsar till förtryck är det ett snabbt sätt att förlora förtroende på.

SD ÄR ett rasistiskt parti, men det är också det löfte de alltid gett sina väljare. Socialdemokratins löfte är ett annat, men ändå är det de numer primärt erbjuder; auktoritet och, ja, rasism.