Nej, visst, du antyder ju förstås att jag kan vara omedveten om vilka signaler jag skickar: ”Den som klagar på skolan sprider fördomar eller är ute i något grumligt politiskt ärende – det är vad läsarna tar med sig. Om den här effekten uppstår avsiktligt är det elegant.”

Nåväl, tack för en bra och mer skarpsinnig artikel om Horace Engdahl häromdagen.

Historiskt sett har dessa frågor varit ideologiskt laddade, och min ambition var att ta ett steg tillbaka från denna politiskt minerade terräng, och studera hur debatterna sett ut och hur de förskjutit själva premisserna bland annat just för sådana undersökningar. >

Du hade fördragit en undersökning om hur utbredd den svenska historielösheten faktiskt är, men vill du genomföra en sådan måste ju även du definiera vad du menar med historielöshet. >

Det finns ingen outtalad ideologisk agenda bakom den ansatsen. Tvärtom. Den kommer sig av att jag tycker att det är viktigt att vi vet vad vi pratar om när vi pratar om historia och historielöshet, och att vi inser att dessa begrepp kan stå för olika saker. >

Jag försöker frilägga de ofta outtalade kriterier som gjort att beteenden och attityder över huvud taget har kunnat klassificeras som exempel på historia och historielöshet, och detta av den enkla anledningen att dessa kriterier har förändrats historiskt. >

Det står dig förstås fritt att läsa min bok på det sätt du vill, men tråkigt att du inte lärde dig något. Nej, det stämmer, jag studerar inte nedrustningen av skolans historieundervisning, som även jag uppfattar som ett problem. >