Vet inte om det är åldern eller en effekt av att jag bott tre å ett halvt år i Belgien, men pallar inte att dricka Falcon längre? Sånt vidrigt kattpiss.

Nej men kan verkligen inte rekommendera någon att försöka kombinationen högintensiv tjänst med förtroendearbetstid + ensamstående morsa till en ettåring + expat i ett land far far away från vänner familj och socialt nätverk.

Svårt att bli engagerad i serier som utspelar sig i restaurangkök. All denna hets. Mödan. Slitet. Allvaret! För vad? Du är inte kirurg. Du har ingen patient som riskerar att dö. Du är kock. Din… mat riskerar att bli ljummen.

Besökte den lokala julmarknaden vilket var en absolut surrealistisk upplevelse. Utöver det vanliga krimskramset i tovad ull såldes naturvin (trevligt) och våfflor (otrevligt). Försökte stilla mitt kaffesug men det enda som fanns i dryckesväg var alkoholberikat.

Det är död överallt. Död och förruttnelse. På Facebook är det obotlig cancer. LinkedIn insamlingar till stupade i utlandstyrkorna. Instagram döda bebisar. Det värsta! Dödfödda, allvarliga kromosomavvikelser, komplicerade förlossningar. Sen är det Ukraina. Gaza. Tonåringar i förorterna.

Checkar in på Clarion Skanstull. Från utomhuspoolen ser jag min lägenhet på andra sidan Ringvägen. Väljer att instället stirra upp på hotellets novembergråa fasad.

180 spänn för en kaffe, en croissant och en flaska vatten på bryllans flygplats. Jättebra mtp mitt mission att bränna hela lönen.

Tänker orimligt ofta på Deniz, försvarsmaktskillen som försvann under pandemin. Vi gick på samma gym, rörde oss i samma kvarter, och när han försvann blev jag så… oerhört drabbad. Eller besatt, kanske.

Extremt argt humör kräver extrem karaktäristisk klädsel. Senapsgul farfarströja matchad med slirig blåguldig kjol i hundra procent silke med slits ända upp till höftbenet. Totalt omöjlig att cykla i, så har nu begett mig till jobbet endast iklädd underkläder under trenchcoaten.

Hatar flashmobs. Särskilt de i musikaltappning. Extremt stark elevkårsordförandevibe.

Jag utvecklas mycket i mina relationer. Från det där ONS:et i Bromma under pandemin, han som var filmproducent och somnade i badkaret ni vet, tar jag med mig att söndagsmorgnar passar bäst ihop med P2 Klassisk.

Jag mötte upp kollegorna nere på bakgatan till torget för ett par glas. Matade J med kall burkmat (innan ni ringer soc: hon vill ha den så) medan jag funderade på om bartender flörtade eller bara gjorde sitt jobb.

”Vi behöver prata om din framtid” sa min chef så det gjorde vi och när jag redovisat allt jag vill göra när jag blir stor uppmuntrade han mig att ringa ngra samtal. Åkte hem och upptäckte att fryspizzakartongen innehöll inte en utan två pizzor och nu undrar jag om chefen har ett finger med i spelet.

Älskar Granny Smith. Man kan ta några tuggor, suga på ett hörn, glömma bort det på altanen och hitta det fem dagar senare perfectly fine.

Jag har idé om att använda upp hela lönen denna månad. Inledde starkt med hemkörning från den ena av de två stora matkedjorna. 1 kilo potatis, 1 kilo lök, 4x80 blöjor och fem flaskor rödvin. Blippade kortet och det trevliga budet slängde med en påse cheetos som fick agera både middag och sällskap.

Jag räknade trafikljusen på väg till jobbet idag. 22 stycken. Jag behövde stanna vid nummer 15 och nummer 17. Solen mild bakom diset, gräset fortfarande grönt.