Skådespel.

Begär ut lönelistan. Betrakta orättvisan. Arbeta för ett annat system.

3. Lokal organisering - kollektiv styrka

”Men vad gjorde du då? Försökte du lösa problemet själv, eller snackade du ihop dig med andra?”

@francestuu.bsky.social påminner oss om att agera medvetet, taktiskt och långsiktigt: kollektivt.

”I en tid som oroar sig för demokratins tillstånd kan man också fråga sig hur det ser ut med medborgarnas demokratiska inflytande över sina aktiviteter under de åtta timmar de arbetar, och vilka utsikterna i dag är för att stärka lönearbetarnas kollektiva makt över arbetslivets villkor.”

2. Arbetsliv – mening, rättvisa och kollektiv organisering på jobbet 

”De flesta vuxna tillbringar hälften av sin vakna tid under vardagarna – eller en tredjedel av dygnet – på jobbet. Trots detta handlar väldigt lite av samtidens diskussioner om vad människor faktiskt gör på jobbet.”

LUCKA 1. KÄNNS VECKAN LÅNG? I DANMARK ÄR DEN KORTARE
Fram till 1973 sänkte vi arbetstiderna i samma takt, men sedan fortsatte Danmark sänka. Sedan 1990 har danska löntagare 37-timmarsveckor – ofta inklusive betald lunchrast. Danmarks BNP har klarat sig bra.

Det är bara att gå tillbaks till nittiotalets skolutvecklingsöverenskommelse mellan SKR och facken och läsa högt. Ansvaret för inlärning flyttas från lärare till elev. Detta förväntades effektivisera skolan så att lärares löner kunde öka jämfört övriga arbetsmarknaden.

Det är så många rättigheter som idag ses som självklara som vi inte hade haft om det inte vore för civil olydnad. Kvinnlig rösträtt till exempel. Det tål att påminnas om att de som i dagsläget ses som jobbiga bråkstakar ofta i efterhand ses som hjältar som vågade gå före.

Haha nä så klart. Är bara cynisk.

Men vad innebär ’professionsstyrd’ i en kår snart präglad av professionsprogrammet och dess högskolekurser i skolutveckling?

’Autonomi’ är nog ett ord som kan missförstås, missbrukas och avfärdas?

Helt enig!

Men vi FÅR inte glömma ”bildningsaspekten” av undervisning hälsar humanisten här!

(Jag gillar både science of learning och Jonna Bornemarks resonemang om professionernas fronesis!)

Jag är väldigt positiv till det som kallas testbaserat lärande (retrieval practice). Det handlar ju inte om mätbarhet för dess egen skull utan om att lärande måste ta hänsyn till hur minnet fungerar. Sedan är det viktigt att kunskapsbedömningar görs av det som går att mäta.

Problemet är när vi blir ”nyfrälsta”, för då ser vi inte nyanserna… Det kan hända den bästa.

Lägg till implementeringskapplöpning och karriärister som vill göra sig namn på det.

Hoppas på en seriös och välavvägd implementering som tar fasta på lärarens professionella omdöme och integritet, och inte en frälsningsresa.

Så länge vi har NPM, marknadsskola och karriärism i skolan finns stora risker med allt.

Jag är positiv till mycket (men verkligen inte allt) av det jag tagit del av i fältet (hyfsat mkt med amatörmått mätt) men uppfattar att det allt oftare saknas nyanser och RELEVANTA problematiseringar i debatten. Blir skeptisk när det blir så svartvitt.