Som vanligt drog jag en rejäl jävla nitlott.

Oh well 🫩

Cats gonna cat

Mycket. Tills hon blev sur på autofokusen och kutryggade, beredd att lappa till mig.

Allt låter extremt rimligt.

Min andra eller tredje match på stadion var SM-guldet 2004 inklusive planstormning.

Mycket fina minnen av händer som sved av klappandet, intensivt stirrande på resultattavlan sen ett huvudstupa framrusande på en blöt och snabbt geggig november-gräsplan.

Nä men det är inte långt borta. Sista matchen någonsin spelas idag.

Ja men visst. Jag kunde inte gå miste om dom.

Om sakernas tillstånd kan förändras av fotografens närvaro så kanske, men mer troligt är det väl att fotografiet helt och hållet formar vår uppfattning av sakernas tillstånd. Att sakernas upplevda tillstånd då indirekt förändras av fotografiet. Och kanske förändrar det faktiskt sakernas tillstånd.

Orkar ni inte gå in på länken så är här lite bilder ifrån gårdagens seger 📸💙

Mange tak!

Ja det lär ju nog bli ruljans. Är lite rädd dock, men det återstår väl att se.

Prrrrrecis. Lite pepp men inte vi ska göra kaos-stämning direkt

Rätt bokstavligt talat att döma av bilden

Hur kul hade julafton varit om man hade det varje vecka året om?

Säsongen behöver ett rejält avbräck. För sinnena och kropparnas skull. Den moderna fotbollen dödar sinnena för både spelare och supportrar, såväl mentalt och som fysiskt.

När man inte behöver vänta på något bygger man heller inte upp förväntan. När förväntningarna inte finns, blir det lite tråkigare, lite tamare.

Tänk då hur det är som spelare, både mentalt och fysiskt.