Sionismen är att anse att judar har rätt till DET DÄR landet, där det redan bor ett eller flera andra folkslag, som på ett eller annat sätt måste ”hanteras” för att det ska bli judarnas EGET land.

”Revanschistisk nationalchauvinism” låter som en bra beskrivning av det projektet.

Milda makter och gud i London!

I’ve pissed me bleedin’ longjohns, ’aven’t I?!

Jag störde mig som fan på att mainstreammedia vägrade (vägrar?) skriva ut att det var Forssells omyndiga son det handlade om, och inte bara en ”nära anhörig” vilken som helst.
Det är i mina ögon en väldigt relevant detalj.
Är det pressetisk standard att inte nämna exakta släktskapsförhållanden?

Eller Quex kanske inte är omyndig, men ändå mer än bara en ”anhörig” enligt mig dårå.

Ser fram emot denna nåt oerhört!

Jag föreslår att de byter namn till ”Fokus-er Beobachter”.

På min fyraåriga konstskola har vi två delkurser: ”rita en streckgubbe” och ”dra en rak linje”.
Ansök idag!

Okej, då är du ändå nyfiken på något plan. Skönt att höra att det inte är för att du känner dig tvingad att ”följa med i debatten”. För mig är allt sånt där debatterande bara klickdrivande nonsens som inte leder till något positivt.

Känner du att du måste följa med i allt sånt där nonsens för att få fortsätta skriva på kultursidorna?

Sverige jobbar, när Sverige är som bäst!

Sen är det väl den vanliga patriotiska ”rally ’round the flag”-instinkten som slår till. Netanyahu sitter säkert så länge han fortsätter kriga. Eller iaf så länge han är framgångsrik på ”slagfältet”.

Finns det inte nån peppande/koncentrationshöjande ADHD-medicin du kan få utskriven? Visst gjorde du nåt slags ADHD-utredning? Jag antar att du inte fick nån diagnos trots allt… Eller?

Ett tips är ju att göra en detaljerad disposition/stolpmanus där projektet delas in i korta, hanterbara delar. Det kan du ju t.o.m. göra tillsammans med nån peppande kompis. Du känner väl många journalist-/litteraturmänniskor?

Så jag vet att jag ”har det i mig” och att jag har skaffat mig bättre självförtroende och arbetsmetoder än när jag skrev den.

Jag håller ju på att förvandlas från en som ritar åttasidiga serier till en som ritar en cirka 200-sidig ”serieroman”. Än så länge känns det mest spännande att verkligen få sträcka ut sitt berättande. Min första bok-långa grej jag gjorde var ju Bång!-boken som tog tio år att få färdig