Nästa bok på läslistan är ”Risk” av Jacob Bursell. Har hört poddarna om/från Sandå men bokformatet brukar ge något djupare.

Tycker ”The Game Makers” och ”I backspegeln” var höjdpunkterna.

”Driv” (storyn om Nike) hade jag nog för höga förväntningar på. Kanske lite distans.

”Svennis” började som Football Manager och slutade i Se & Hör. Mer nöje än nytta. (Bra om gruppdynamik och att få andra att prestera.)

Gillar man den här typen av böcker tycker jag ”The Game Makers” är trevlig. Kan rekommendera även med några sidor kvar. Också förstås om man gillar spel- och lekindustrin mer generellt, då är den en måste. (Lästipsar i så fall också om ”A Game Maker’s Life” som är än mer lättläst.)

Det här tänket är alltså i början av 1900-talet. Helt fantastiskt med böcker där man man sitter och hummar ”hmm ja det var ju smart” och i nästa mening läser hur de åkte häst och vagn för att ta sig fram…

En annan kul grej var hur de släppte olika versioner av framgångsrika produkter. Typ Mah-Jongg, Monopol m fl: de hade billiga versioner men också för den tiden superdyra, gjorda i exklusiva material för societeten. ”Någon grupp vill allltid ha en dyr variant”, typ.

Eller som i samband med andra världskriget, med lärdomar från först världskriget, hur man köpte på sig råvaror i förväg och bytte ut vissa material (t ex spelbrickor i trä) till billigare material (papp/kartong).

I den här boken tycker jag författaren gör ett bra jobb med att knyta ihop principerna med händelser. Utan att det blir allt för konstlat. Typ när företaget ”doubled down” på framgångsrika spel (träpussel i ett skede, Monopol i ett annat) och styrde om hela produktionen efter det.

Det här med ledares ”principer för framgång” tycker jag är kul. Oftast är det ord som låter bra men egentligen är för generella, eftersom man inte får kontexten. Men man kan ändå inspireras av dem. Lite som motivationscitat.

I början av boken får vi grundaren George Parkers ”principer”, som då och då refereras tillbaka till i boken (när historien om företaget berättas).

Det där är en sån typisk grej jag kan ta med mig från en bok. ”Självklarheter” när man läser det, och säkert när Du läser det nu, men som man/jag inte tänkt eller satt ord på innan.

Kanske kan det (tankesättet) användas på andra områden. Typ när man ska köpa en aktie, eller ta något annat (större) beslut.

En grej jag särskilt reflekterat över i efterhand är Leifs insikt om att när man ska förhandla om ett förvärv, då vill man ha ett annat tänkbart förvärv under lupp samtidigt. Aldrig bara ett (1). Lärdomen snodde han från Ford (?) om jag minns rätt.

Gillar man poddar tycker jag avsnitt nr 145 av ”Spännande möten” är en heltäckande (läs: lång) intervju med Östling.

För övrigt roligt att läsa om samma tidsperioder och händelser från olika personers perspektiv. Till exempel då Investor (Barnevik) försökte sälja Scania till Volvo. Östlings kängor till Barnevik i boken var inte direkt subtila.

Snyggt, har den i bokhyllan! Ska prioriteras upp på läslistan.

Lästipsar om att Redye-talangerna har skrivit om Söder i bägge sina mikrobolagsrapporter.

bsky.app/profile/rede...

Ett resonemang jag tyckte var särskilt tankeväckande var en kort passage om ”escape vaults”. Ungefär: att företaget ska ha ”något att ta av” om det krisar. Till exempel ett stort lager, mycket personal (att säga upp), dotterbolag som kan säljas, osv. Det tyckte jag var intressant. #finanstwitter