Både på nationell och EU-nivå diskuteras en åldersgräns för sociala medier. Statsminister Orpo föreslår att ingen under 15 år skulle ha tillgång, medan man inom EU funderar på en metod som går ut på föräldrars samtycke. Är det ens tekniskt möjligt? IT-säkerhetsspecialisten Karl Emil Nikka ser utmaningar – och ett skräckexempel i Storbritannien. Vi måste lära oss av andra länders misstag om det ska fungera, enligt honom. Nikka lyfter också upp demokratiutmaningar med att blockera sociala medier för vissa grupper. “Skulle vi ha haft den här diskussionen för tjugo år sedan hade de här sakerna varit något som bara händer i Kina”, säger Nikka. Hör hans tankar i Nyhetspodden, som Maya Nordman programleder.

Ett raspigt telefonsamtal, ett möte i Vigselrummet och ett samtal mellan nio liberaler.

På måndag försvinner Messenger-appen för datorer. Användare tvingas antingen ta upp mobilen eller logga in på sajten. – De kan se hur folk flyr från Facebook men fortfarande använder Messenger, säger teknikjournalisten Torben Vognsen till danska TV 2 .

Oklart om den kan lagas • Starten kan försenas med uppemot ett år.

## Sånger om ljusets återkomst i krigets Kyiv https://youtu.be/GqeJ38DThVc Jag tänker på hur vi varje december sjunger en ukrainsk sång utan att de flesta av oss vet om det. Shchedryk, eller Carol of the Bells i engelsk version, hörs i köpcentrum och kyrkor, i filmer och reklamjinglar. Melodins fyra toner upprepar sig och hörs varje jul, som om de alltid funnits där. Men sången kommer från en plats som just nu håller på att förstöras. Shchedryk är en gammal ukrainsk folkvisa som i början av 1900 talet arrangerades för kör av kompositören Mykola Leontovych. Under de år han arbetade i Hryshyne, en ort som i dag ingår i det som nu heter Pokrovsk, gav han sången den form som världen senare skulle känna igen. Insikten om sången faller över mig när jag står på en kullerstensgata i Kyiv och ser en generator brumma, som för att överrösta melodin jag hör i decembermörkret. En Könner and Söhnen på tiotusen watt, med sladdar som slingrar sig över de våta stenarna mot en av alla restauranger i Kyiv som trotsar allt för att fortsätta att vara och verka. Rött och grönt sken från trafikljusen speglas i asfalten. Det har gått några timmar sedan nattens flyglarm. Nu, ännu en krigsvinter, utspelar sig kriget inte bara på fronten i öster, utan märks också av brummet av generatorer på gatorna i Kyiv. Ryssland slår mot energisystemet för att göra kylan till vapen. De flesta hushåll i Kyiv lever idag med återkommande avbrott och ransonering. Under vissa timmar finns ljus, spis, varmvatten och möjlighet att ladda batterier. Resten av tiden tar mörkret över, om man inte har generator eller reservkraft. Jag har tillbringat en vecka i Kyiv tillsammans med kollegor, i arbete med att stödja Myndigheten för Psykologiskt Försvar och deras ukrainska samarbetspartners i kampen mot rysk informationskrigföring. Det har varit en produktiv vecka av möten, workshops och operativt arbete. Det är alltid en fin känsla att återse alla ukrainska kollegor som kommit att bli vänner genom allt vi nu har gemensamt. Men denna resa är det som stannar kvar lite extra de upplevelser jag kommit att få mellan mötena. Promenaderna genom en stad som vägrar att ge upp. https://youtu.be/1l_NaAWP9wU På Mystetskij Arsenal, en av Europas ledande kulturinstitutioner med sitt karaktäristiska gula Kyiv-tegel, firar Svenska ambassaden Lucia. Det första större arrangemanget i sitt slag sedan invasionen. Lokalen fylls av ukrainska och internationella gäster, ambassadörer, militärattachéer. En ukrainsk ungdomskör har övat in de svenska sångerna fonetiskt. De sjunger om natten som går tunga fjät runt gård och stuva. Lucian bär ljuskronan när hon skrider genom den stora salen genom havet av gäster. Tärnor och stjärngossar följer i ett långt tåg. De fyller rummet med svenska ord om ljuset som kommer. Det är en stark upplevelse och jag har nog aldrig fångats så av Lucia som denna. Berättelsen om ljusets återkomst i krigets Kyiv är en sång om hopp, och den sprider lika mycket värme som ljus. Det Putin vill utplåna är inte bara territorium. I juli 2021, ett halvår före invasionen, publicerade han en essä om ryssars och ukrainares historiska enhet. Ukraina existerar inte som separat nation, löd budskapet. Ukrainsk kultur görs till en avvikelse, något som ska underordnas. Det är samma logik som återfanns i dekretet Ems ukaz 1876, som handlade om att förbjuda eller starkt begränsa ukrainska i tryck, import av publikationer, offentliga uppläsningar och scenkonst. Det är samma logik som ligger över minnet av Holodomor, den av sovjetregimen framtvingade svälten 1932 till 1933, en massdöd som skar genom byar och familjer. Nu upprepas övergreppen på oräkneliga och grymma sätt. Att förinta ukrainsk kultur är en central del av den ryska strategin. I ockuperade områden trängs ukrainska undan i skolan när rysk läroplan och ryska läromedel drivs igenom. UNESCO har verifierat skador på över femhundra kulturarvsplatser sedan invasionen. Mariupolteatern, märkt med ordet BARN utanför, bombades trots att civila sökte skydd där. Uppgifterna om hur många som dog varierar, men hundratals omkom sannolikt. I Kherson plundrades museisamlingar på tiotusentals föremål. Listan på övergrepp och förstörelse av ukrainsk kultur är omfattande. Det handlar inte om krigets kaos. Det handlar om en riktad attack mot samhällets minnen och berättelser. Men mitt i detta fasansfulla krig, syns och växer konsten och kulturen. Ett stenkast från Majdan äter vi lunch på en restaurang efter morgonens möten. På ena väggen hänger ett textilverk av Sergei Kirichenko, en konstnär från Odessa. Det föreställer en drönare i collagestil, randig och nästan lekfull mot en rosa bakgrund. Krigets verklighet omvandlad till något som går att betrakta, bearbeta, förstå. Odessa, staden vid Svarta havet, har själv bombats upprepade gånger. Dess konstnärer fortsätter oförtrutet. Senare samma dag får jag en tavla i gåva av en av våra samarbetsorganisationer. Konstnären heter Olesya Drashkaba, signaturen kyrillisk i hörnet, ДРАШКАБА. Hjärtan och guldstrålar mot silver. Jag träffade henne vid en av hennes utställningar i somras. Hon arbetar ofta med broderi, vitt mot vitt med röda trådar som bryter igenom. Den röda tråden, förklarade hon, symboliserar livets envisa uthållighet. Sedan invasionen började för hon något hon kallar “War Notes”, teckningar och texter som dokumenterar kriget dag för dag. Gåvan jag fått är en del av hennes krigsminnesanteckningar. Hon planerar att ställa ut serien “när ukrainarna vunnit kriget”. Inte om. När. Den frasen möter mig överallt. En av kvällarna äter vi middag med en samarbetspartner och gläds åt gemenskapen och vänskapen i allt det svåra arbete som finns framför oss. Min ukrainska kollega Andrii beställer en skål borscht. Rödbetssoppan med lika många recept som det finns familjer som tillagar den. UNESCO erkände den ukrainska borscht traditionen som immateriellt kulturarv 2022 och placerade den på listan över traditioner som behöver akut skydd. Beslutet fattades snabbt, med kriget som bakgrund. Borscht är generationer av minnen runt köksbord, om det som riskerar att gå sönder när människor tvingas fly sina hem. På tåget åter mot Polen från Kyiv. Jag hör sången Carol of the Bells igen, och mina tankar återvänder igen till Pokrovsk. Staden ligger vid fronten i Donetsk. Kriget har pressat sig in mot dess centrum och ryktena om hur striderna går hänger som rök över namnet. Mycket av det som en stad brukar vara har tömts ut. De flesta har flytt, mycket har slagits sönder, och de spillror som återstår av staden hålls ihop av envishet, rädsla och plikt. Ukrainas försvarare håller inte linjen för ruinerna i sig, utan för att varje meter ska kosta angriparen maximalt. Ukrainska militära källor har talat om närmare tretusen ryska förluster under två veckor i december i området. Det är svårt att få oberoende bekräftelser på skadade och döda. Men krigets proportioner går inte att ta miste på. Förlusterna, dödade och sårade, räknas i under alla omständigheter i hundratusentals, och sannolikt är de långt högre. Pokrovsk är också kopplat till de år då kompositören Mykola Leontovych verkade i Hryshyne 1904 till 1908, en ort som i dag ingår i Pokrovsk. Det var under dessa år han arbetade med sin körbearbetning av Shchedryk, en sång om svalans återkomst och vårens löfte. 1922 framförde den Ukrainska Nationalkören den på Carnegie Hall, mitt under Ukrainas kamp för självständighet. Publiken i New York föll för melodin. Fjorton år senare skrev en amerikansk körledare engelska ord till den. Carol of the Bells föddes. Leontovych själv fick aldrig veta det. Han sköts 1921 av en agent från den sovjetiska säkerhetstjänsten, fyrtiotre år gammal, i en tid då ukrainskt kulturliv pressades hårt. I dag finns en svala i Pokrovsks stadsvapen, ofta läst som en blinkning till Shchedryks bildvärld. Varje gång vi hör de där fyra tonerna i december, i ett köpcentrum, i en film, i en kyrka, hörs ljudet av kulturarvet från en stad som just nu brinner. En kompositör som mördades för att han skrev på ukrainska. En kultur som imperiet försökt utplåna i århundraden men som envist vägrar försvinna. Kulturen är inte ett samhälles lyx eller det lilla extra. Den är det som håller folk samman när allt annat faller. Den är minnet av vilka vi är och berättelserna om vilka vi vill vara och aspirera till att bli. Ryssland förstår det, och därför försöker de krossa den. Men konsten fortsätter skapas i Odessa. Körerna fortsätter sjunga i Kyiv. Borscht lagas i hem och på restaurang. Och sången från Pokrovsk fortsätter ljuda över världen, varje vinter, som ljus genom mörkret. Ukraina försvarar inte bara sitt territorium. De försvarar möjligheten att få finnas och att få minnas. De försvarar berättelsen om vad ett öppet samhälle vill och kan vara. **Referenser:** Amnesty International. (2022). “CHILDREN”: The attack on the Donetsk Regional Academic Drama Theatre in Mariupol, Ukraine. https://www.amnesty.org.pl/wp-content/uploads/2022/06/Children-The-Attack-on-the-Donetsk-Regional-Academic-Drama-Theatre-in-Mariupol-Ukraine.pdf Carnegie Hall Rose Archives. (1922, October 5). Ukrainian National Chorus, October 5, 1922, program page 1 [Program]. Carnegie Hall Digital Collections. https://collections.carnegiehall.org/archive/Ukrainian-National-Chorus–October-5–1922–program-page-1-2RRM1TXAZU5T.html Carnegie Hall Rose Archives. (1922, October 5). Ukrainian National Chorus, October 5, 1922, program page 2 [Program]. Carnegie Hall Digital Collections. https://collections.carnegiehall.org/archive/Ukrainian-National-Chorus–October-5–1922–program-page-2-2RRM1TXAZ2BS.html Encyclopaedia Britannica. (n.d.). Ems Ukaz. https://www.britannica.com/topic/Ems-Ukaz Encyclopaedia Britannica. (n.d.). Holodomor. https://www.britannica.com/event/Holodomor Human Rights Watch. (2024, June 20). Education under occupation: Forced Russification of the school system in occupied Ukrainian territories. https://www.hrw.org/report/2024/06/20/education-under-occupation/forced-russification-school-system-occupied-ukrainian Office of the President of Russia. (2021, July 12). Article by Vladimir Putin “On the Historical Unity of Russians and Ukrainians”. https://en.kremlin.ru/events/president/news/66181 Ośrodek Studiów Wschodnich. (2021, July 13). Putin’s article “On the historical unity of Russians and Ukrainians”. https://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2021-07-13/putins-article-historical-unity-russians-and-ukrainians Radio Free Europe/Radio Liberty. (2024, December 31). Ukraine’s Carol of the Bells still rings in war-torn birthplace. https://www.rferl.org/a/ukraine-shchedryk-christmas-carol-bells-pokrovsk/33257565.html Reuters. (2025, December 6). Russian drones, missiles hit Ukraine power and transport sectors, Kyiv says. https://www.reuters.com/world/europe/russian-drones-missiles-hit-railway-hub-near-ukraines-capital-railway-says-2025-12-06/ Reuters. (2025, December 9). Ukraine rolls out power-saving steps as half of capital in dark after Russian strikes. https://www.reuters.com/business/energy/half-ukraines-capital-dark-after-russian-strikes-ministry-says-2025-12-09/ Smithsonian Magazine. (2023, February 22). How Ukrainians are defending their cultural heritage as Russia destroys it. https://www.smithsonianmag.com/smithsonian-institution/ukrainians-defend-their-cultural-heritage-russian-destruction-180981661/ The Art Newspaper. (2024, July 16). These are terrible crimes: A Ukrainian museum director’s fight to recover art. https://www.theartnewspaper.com/2024/07/16/these-are-terrible-crimes-a-ukrainian-museum-directors-fight-to-recover-art The Economist. (2024, January 5). Inside the hunt for Ukraine’s stolen art. https://www.economist.com/culture/2024/01/05/inside-the-hunt-for-ukraines-stolen-art UNESCO. (2022). Culture of Ukrainian borscht cooking inscribed on the List of Intangible Cultural Heritage in Need of Urgent Safeguarding. https://www.unesco.org/en/articles/culture-ukrainian-borscht-cooking-inscribed-list-intangible-cultural-heritage-need-urgent-safeguarding UNESCO. (2025, December 10). Damaged cultural sites in Ukraine verified by UNESCO. https://www.unesco.org/en/articles/damaged-cultural-sites-ukraine-verified-unesco Wytwycky, W. (2010). Leontovych, Mykola. Encyclopedia of Ukraine (Canadian Institute of Ukrainian Studies). https://www.encyclopediaofukraine.com/display.asp?linkpath=pages%5CL%5CE%5CLeontovychMykola.htm #krig #kulturarv #Svenska #Ukraina

Listen now on your favorite streaming service. Powered by Songlink/Odesli, an on-demand, customizable smart link service to help you share songs, albums, podcasts and more.